December 2009
25 posts
hörde nyss några toner av introt från le sports tell no one about tonight. blev påmind om sommaren 06. med emmaboda, utflyttningsfest hos daniel i ryd innan han skulle ut och göra världen. starka drinkar i plastglas, en stulen malibu, luta huvudet mot den kalla tegelväggen på balkongen för att få världen att sluta snurra. cigaretter och konstiga människor, en säng. cykla hem med åsa tidigt på...
Watch
21. Antony & The Johnsons, »Hope There’s Someone« (singel & albumspår, I Am A Bird Now, 2005)
Äsch, inget speciellt. Bara världens sorgligaste låt. Varken mer eller mindre. Jag kan förstås inte veta exakt vad Antony tänkte när han skrev den här. Men jag kan gissa. Och när det kommer till tema: ensamhet har jag en mycket livlig fantasi.
Det är din tomma blick ut genom ett taxifönster...
“pourquoi il neige à houston et pas ici?”
